Hur syns undantagstillståndet i John Nurminens Stiftelses arbete? Stiftelsens ombud beskriver den förändrade vardagen. Stiftelsens intensiva verksamhet fortsätter trots undantagssituationen. Nya projekt har inletts och de pågående projekten går framåt. ”Till all lycka kräver de konkreta åtgärderna för att rädda havet inga stora sammankomster. De verkstäder och evenemang som behövs för planeringen av arbetet har hållits virtuellt eller senarelagts, och några har blivit inställda. I övrigt har vi kunnat fortsätta vår verksamhet mest som planerat. Dessutom vilar finansieringen på en stark grund.”
Vardagen förändrades över en natt. Genom de anvisningar som Finlands regering utfärdade på torsdagen den 12 mars började vi alla distansarbeta med en gång. Jag satte mig i karantän, för jag hade nyss återvänt från Båtmässan i Stockholm. Den första dagen av evenemanget, som startade i Stockholm den sjätte mars, kändes helt normal: det fanns mycket folk på presskonferensen på båtmässan, vi satt utan avstånd, bara handskakningarna uteblev. Intresset för att rädda havet var stort och vår kampanj #VÅRTHAV, som vi genomför tillsammans med Moomin Characters, väckte förtjusning och den uppmärksamhet som kampanjen förtjänar.
Efter veckoslutet förändrades situationen dramatiskt i takt med att fler människor blev smittade. Slutligen avbröts hela evenemanget, när sammankomster med fler än 500 personer förbjöds i Sverige. I min karantän på eget initiativ insjuknade jag i influensa, som eventuellt var corona. Jag hade tur och klarade mig med lindriga symtom. Jag var främst orolig för min närmaste krets och för personalens hälsa och arbetsomständigheter. När jag lyfte blicken mot horisonten, blev min oro mycket större. Lika stor som jordklotet.
Nu har det gått tre veckor sedan den torsdagen. På en kort tid har vi blivit införda i en annan verklighet. Det är förbluffande hur enorma digitala hopp och andra stora steg redan gjorts i vårt samhälle. Rena underverk görs i skolorna, hälsocentralerna och sjukhusen varje dag. Jämfört med detta är stiftelsens utmaningar i slutändan mycket små. Vårt team har lärt sig att jobba på ett nytt sätt, och det har visat beundransvärd energi och påhittighet när det gällt att organisera vardagen på nytt: stolarna och skärmarna har transporterats till hemmen från kontoret, arbetsstationerna i hemmen har satts upp, arbetskamrater har uppmuntrats och samarbetspartner informerats. I fråga om projektet träffas vi virtuellt i olika sammansättningar, och hela teamet har ett gemensamt distansmöte en gång i veckan.
Det är ingen idé att låtsas att allt är som det brukade vara. Förändringen i samhällets sociala och ekonomiska tillstånd oroar oss alla och det har redan drabbat många av våra partner. Nyheter om permitteringar och samarbetsförhandlingar följer på varandra. Lyckligtvis har vår stiftelse en god verksamhetsförmåga. I fjol satte vår anskaffning av medel rekord, och vår ekonomiska situation var stabil redan före det. Vi tackar våra många samarbetspartner och finansiärer för det. Utöver företags- och privatdonationerna får vår finansieringsbas stabilitet också genom att några av våra projekt är EU-finansierade eller får annan offentlig finansiering. Långsiktighet är kärnan i hela vår verksamhet. Arbetet med att rädda havet kommer att pågå i flera decennier.
Havsräddningsprojekten går framåt, arbetet fortsätter
Östersjön är vårt arbetsfält. Där går projekten framåt trots undantagssituationen: planeringen och genomförandet av åtgärderna tillsammans med samarbetspartner fortsätter. Till all lycka kräver de konkreta åtgärderna för att rädda havet inga stora sammankomster. De verkstäder och evenemang som behövs för planeringen av arbetet har hållits virtuellt eller senarelagts, och några har blivit inställda. I övrigt har vi kunnat fortsätta vår verksamhet mest som planerat.
John Nurminens Stiftelses vår är faktiskt ovanligt full av nyheter. I projektet kring gödselfrakt, som startade i februari, är målet att minska risken för utsläpp av näringsämnen vid lastning och lossning av gödselmedel i hamnarna och vid tvätt av lastrummen på fartyg som transporterar gödselmedel. Det första steget i projektet, en rapport om det aktuella läget och gällande förfaranden, är i full gång. Även vårt senaste projekt, pilotprojektet för återvinning av gödselmedel i Satakunta, går snabbt framåt tack vare den tidiga våren. Gödselprojektet genomförs i samarbete med finländska producenter och jordbrukare. I projektet transporteras näringsämnen i djurspillning, särskilt fosfor, samt organiskt material från en koncentration av djurproduktion i Vittis, som har ett näringsöverskott, till växtproduktion i Birkaland, där det råder ett näringsunderskott. Under de kommande veckorna kommer vi också att offentliggöra och lansera – trots coronaviruset – det nya projektet Sustainable Biogas, som finansieras av EU:s program Interreg Central Baltic. Projektet siktar på att förbättra hanteringen av näringsämnen som uppkommer vid produktionen av biogas.
Vi har också nyheter från gipsfronten. Det internationella projektet Gypsum Initiative, som har som mål att genom gipsbehandling råda bot på belastningen av vattendrag, inleddes i januari. Samtidigt fortsätter gipsbehandlingen av åkrarna längs Vanda å för tredje året i rad. I dagens läge ser det ut att detta år samtidigt blir gipsprojektets sista. Våra fleråriga internationella EU-projekt, dvs. BEST, som anknyter till industriellt avloppsvatten, och SEABASED, som granskar åtgärder för minskning av havets interna belastning, är på slutrakan, precis som planerat. Särskilt det senare projektet är i ett spännande skede, när det blir dags att i liten skala testa metoden för att binda fosfor i havets botten med kalksten i slutna havsvikar. Mer om detta på sommaren.
Länkar som förenar havets folk: Projektet Minnenas hav och Östersjödagen
Just nu förbereder vi projektet Minnenas hav, där vi snart börjar samla in minnen om Östersjön från alla finländare. Som havets räddare är det viktigt för oss att se om vår relation till havet, våra minnen om havet, förändras när havets tillstånd förändras. Vi kommer snart att bjuda in alla finländare att delta i detta projekt. Vi arbetar också med Östersjödagen, som vi lanserade i fjol som Östersjöns egen temadag och årsfest. Dagen firas den sista torsdagen i augusti. Vi hoppas att vi då kan mötas i vattenbrynet, men om situationen förhindrar det, kan vi också dela våra upplevelser virtuellt.
Det gemensamma arvet från vattenranden till hemmen
Den sociala isoleringen har redan fått oss finländare att bege oss ut i naturen: till skogen och till å-, sjö- och havsstränderna. Även om restauranger är stängda och sammankomster förbjudna, kan vi alltid gå ut i naturen. Vid havet påminner vågornas stadiga rytm oss om en större kraft än oss själva. Även museer, medieföretag och kulturinstitutioner har delat innehåll virtuellt på ett lyckat sätt. Vi har all orsak att berömma dessa kultur- och mediegärningar, då konst, musik och litteratur ger många av oss sinnesfrid. Det gäller också att hitta en lösning på hur innehåll ska kunna göras tillgängligt för dem som sitter hemma i karantän – alla har inte möjlighet att gå utomhus för att fräscha upp sina tankar. Vi utvecklar som bäst en tjänst för detta behov i samarbete med Museiförbundet. Ni får höra mera om detta redan i vår!
Även om vår grundläggande känsla av säkerhet har rubbats, har det på en kort tid blivit klart det finns karaktärsstyrka, empati, påhittighet och förmåga att klara av svåra situationer i vårt samhälle. När vi i något skede börjar återgå till det nya normala, har coronaviruset också tvingat oss att förbättra våra verksamhetsmetoder. Jag gissar att förändringen delvis är permanent. I stiftelsen ger vår erfarenhet av arbetet i många krävande projekt och under besvärliga förhållanden oss extra energi. Vi drar vårt strå till stacken och fortsätter vårt arbete för att rädda Östersjön och dess arv. Ett klart fokus, tillit och mod inför utmaningar är de verktyg som mitt team använder, och det är lätt att bygga upp havets framtid med hjälp av dem.
Jag önskar alla stiftelsens och Östersjöns vänner krafter i vår. Sköt om er själva och era närmaste.
Annamari Arrakoski-Engardt
Ombud för John Nurminens Stiftelse
