Att röra sig på havet ger många en livslång kärlek till havet och stor passion för dess försvar och skydd. Med båtliv skapar människan en unik relation till naturen och havet med dess oändlig horisont, den yttre skärgården med dess karga klippor och den labyrintartade inre skärgården.
Att röra sig på havet innebär personligen för mig även ett spännande äventyr och kittlande oförutsägbarhet. Under mänsklighetens historia har resor till sjöss alltid inneburit erövrande av nya områden till havs och till land. Det gällösa landdjurets färdigheter och uppfinningsrikedom sätts på prov på allvar då hon möter väder, vind och havsströmmar.
I mitt arbete med skyddet av Östersjön har jag följt med båtfolkets passion för Östersjön, som tar sig uttryck både i form av aktiva segelklubbar och politiska ledargestalters agerande. Den älskade hobbyn kan innebära ett livslångt arbete med att skydda havet.
Det är tyvärr sant att räddningsstyrkorna för Östersjön är i stort behov av förstärkning. I så hög grad har mänsklig aktivitet övergött och förgiftat låga och isolerade Östersjö. Båtfolket kan själva konstatera havets sorgliga tillstånd då de kör i en stinkande soppa av blågröna alger, som i värsta fall lämnar en strimma efter båten.
En tröst för båtförarna och andra vänner av havet är att fosforbelastningen som leder till övergödning av Finska viken har minskat med 75 procent på endast tio år. Detta tack vare effektiva insatser i den östra delen av viken, där vår stiftelse varit en drivande kraft.
Glädjen över det klara vattnet i Finska viken dämpas dock av den dåliga situationen i den västra delen av viken. Utsläppen från vårt eget jordbruk har inte minskat märkbart trots ansträngningar, vilket särskilt syns i tillståndet för båtfolkets älskade Skärgårdshav. Den efterlängtade saltpulsen har inte heller inneburit en räddning för Östersjön, utan näringsrikt vatten strömmar från Gotlands djup. Även vindar och stormar har under de senaste åren drivit en stor del av denna gamla belastning från botten i Östersjöns huvudbassäng mot oss.
Det finns som tur en ljusglimt i sikte då det gäller belastningen från jordbruket. Efter årtionden av ansträngningar verkar det som att man äntligen har hittat en effektiv miljöåtgärd för jordbruket, nämligen gipsbehandling av åkrar. Gipsbehandling minskar omedelbart och märkbart mängden fasta partiklar som gör vattnet grumligt och näringsrik fosfor som göder blågröna alger. Med gipsbehandling kunde man minska fosforbelastningen på Skärgårdshavet med upp till en tredjedel. Det finns alltså ännu hopp även för Skärgårdshavet – även för dess inre delar, som de minskade utsläppen i den östra avkroken inte rår på.
Hur man ska minska belastningen som kommer från Östersjöns huvudbassäng är en knepigare fråga. Under de senaste tio åren har man betydligt minskat näringsbelastningen på huvudbassängen från Polen, Baltikum och Vitryssland genom att effektivisera hanteringen av avloppsvatten – även inom vår stiftelses projekt. Men eftersom mycket gammal näring finns lagrad i havsbotten ser vi verkningarna med fördröjning. Även detta problem håller vi på att lösa som bäst. Belastningen lagrad i havsbotten kunde minskas exempelvis genom att avlägsna bottensediment. Vi tycker att idéer av detta slag är intressanta och utreder dem, även om de inte ännu riktigt kan anses vara praktiska skyddsåtgärder.
Även om vår stiftelses arbete med att skydda Östersjön sker på stor skala har även enskilda medborgare, i synnerhet båtförare, möjlighet att påverka Östersjöns situation. I synnerhet med sitt val av mat kan man påverka sitt eget Östersjö-fotavtryck: mer grönsaker och hållbart fångad Östersjöfisk, mindre kött och mjölkprodukter!
Ett kapitel för sig är avloppsvatten. På stugan slår ett äkta rejält uthus lätt en vattentoalett. Förhoppningsvis har alla båtar redan en septitank med vakuumbehållare för sitt avloppsvatten.
Båtarna i mitt eget liv har innefattat allt från kajaker till segeljollar och roddbåtar till fiskebåtar av trä. Som båtägare vet jag att en av de svåraste frågorna för det egna samvetet är giftig målfärg för båtens undersida, s.k. antifouling-medel. Användning av de starkaste gifterna, såsom målfärg som innehåller bly, har redan med rätta förbjudits av EU. Trots detta är även de tillåtna giftiga målfärgerna skadliga inte bara för organismer som fäster sig vid undersidan av båten utan även för övriga organismer i havet.
Undersidan behöver som tur inte målas med giftig målfärg varje år och i områden med vatten med låg salthalt såsom Bottenviken och insjöar är det inte nödvändigt överhuvudtaget. De skadliga effekterna av målfärgen kan även minskas genom att ibland lyfta upp båten för att torka. Dessutom finns det innovativa mekaniska och elektroniska lösningar för rengöring av båtens undersida. Du hittar mer information om dessa på vår systerorganisation Håll Skärgården Ren rf:s webbplats.
I samband med underhållet av din båt lönar det sig att komma ihåg att glykol som används för att kyla ned motorerna är giftigt och att rester ska returneras till en insamlingsplats i hamnen, sorteringsstation eller avfallsstation. Samma regel gäller för andra ämnen som används vid restaurering, såsom lack, målfärger och lösningsmedel.
Då det gäller kläder för båtliv lönar det sig att välja äkta material, såsom ull och bomull. Syntetiska fibrer, såsom fleece, är skadliga för vattendrag på grund av att de innehåller mikroplast.
Dagarna blir längre och sommarens utflykter i skärgården närmar sig. Det är dags att sätta båten i skick och förbereda sig på äventyr till havs. Ta ert ansvar som båtförare och skydda vårt kära Östersjön! Vi på John Nurminens Stiftelse som arbetar med att rädda Östersjön lovar att göra vårt bästa för att de små skeppare som idag övar sig vid rodret ska få se samma klara och fiskrika hav som deras mor- och farföräldrar växte upp med.
Marjukka Porvari
Direktör, Projekten Ett Rent Östersjön
