Östersjön har varit kustbornas matförråd i flera århundraden. Samtidigt har havet erbjudit oss möjligheter till rekreation och en väg ut i världen. Därför är Östersjön viktig för oss på många olika sätt även i dag. Samtidigt som vi njuter av de möjligheter som Östersjön erbjuder oss måste vi också komma ihåg att sköta om dess unika ekosystem och om alla arter av organismer som bor i Östersjön.
Östersjöns mångsidiga ekosystem består av en mosaik av många livsmiljöer som är sammanlänkade med varandra – det är som om havet var ett enormt pussel med otaliga bitar. Ängarna av bandtång som vajar under vågorna och de täta undervattensskogarna av blåstång på havets stenbottnar är exempel på nyckelbiotoper, som många andra arter i Östersjön är beroende av. Precis som många andra undervattensmiljöer i Östersjön är de sårbara och riskerar till och med att försvinna. Minskningen av nyckelbiotoperna hotar existensen av alla arter som är beroende av dem, men förhållandet är också omvänt: när vi skyddar nyckelbiotoper kan vi trygga levnadsförutsättningarna för många arter.
Östersjöns undervattensnatur och dess status har kartlagts i större omfattning först under de senaste åren. I de kartläggningar som gjordes inom programmet för kartläggning av mångfalden i havsnaturen VELMU listades också de för biodiversiteten viktigaste havsnaturområdena längs vår kust (s.k. EMMA-områden). Det är anmärkningsvärt att de flesta av de betydande objekten och till exempel av de förökningsområden som är viktigast för vårt fiskbestånd ligger utanför de områden som i dag är reserverade för skydd av undervattensnaturen.
Den främsta orsaken till att undervattensmiljöer i Östersjön är hotade är att havet är eutrofierat, dvs. övergött. Dessutom bidrar också klimatförändringen till att förändra förhållandena i Östersjön – bland annat dess salthalt, temperatur och syrehalt – i en riktning som är ogynnsam för största delen av alla organismer som lever i havet. De ökande regnen och de mildare vintrarna till följd av klimatförändringen ökar avrinningen av näringsämnen från land ut i havet, vilket ger övergödningen extra fart. Haven bromsar upp klimatförändringen effektivt genom att ta upp koldioxid från atmosfären. Å andra sidan gör detta att havsvattnet försuras. För marina organismer kan förändringen av förhållandena vara ödesdiger, då hastigheten av de förändringar som sker i dag överskrider deras anpassningsförmåga.
Vi behöver naturen och är en del av den: vi kan inte leva utan syret, det rena vattnet och kretsloppet av näringsämnen som ekosystemen i naturen producerar. Mångfalden av liv, biodiversiteten, är en förutsättning för att ekosystemen ska fungera. Det globalt sett största hotet mot mångfalden av liv är att naturliga miljöer försvinner i en allt snabbare takt. Människan har tagit jorden i sin användning med oöverträffad effektivitet. Ett exempel på detta är den totala biomassan av alla däggdjur som lever i dag: människan utgör 36 procent av den och människans boskap 60 procent, medan däggdjur som lever i naturen endast står för 4 procent. Som en följd av vår verksamhet är jordens ekosystem hotade, bland dem även Östersjön.
I arbetet för att förhindra övergödningen av Östersjön har framgångsrika satsningar gjorts på effektiva och mätbara åtgärder som minskar näringsbelastningen av havet. Samtidigt förbättras förutsättningarna för att de värdefulla livsmiljöerna i Östersjön ska överleva. På motsvarande sätt vore det ytterst viktigt att bilda skyddsområden på de områden som är värdefullast för biodiversiteten, inte bara med tanke på deras överlevnad utan också som en klok investering. När skyddsarbetet inriktas rätt ger satsningarna på arbetet största möjliga nytta för både människan och naturen.
I pusslet av ekosystem i naturen har varje bit olika kopplingar till andra bitar, och därför är varje bit viktig. Största delen av dessa kopplingar är fortfarande okända för oss. Därför är det svårt att förutse vilka långsiktiga följder de förändringar som vi fått i gång kommer att ha. Vi borde alltså kunna skydda de återstående naturliga miljöerna bättre. Det är fortfarande möjligt att påverka den pågående förändringen. I Östersjön behövs effektiva skyddsåtgärder för att bevara det unika artbeståndet och livsmiljöerna, stoppa övergödningen och lindra klimatförändringens effekter. Att bevara naturens mångfald både under och ovanför vattenytan är inte ett vackert mål bland många andra – det är en förutsättning för att livet, däribland också vår egen art, ska överleva.
Bild och text:
Miina Mäki
Projectchef, Projekten Ett Rent Östersjön
John Nurminens Stiftelse
Miina Mäki, FM, gick med i stiftelsens Östersjöräddningsstyrkor år 2007, då hon arbetade bl.a. med avloppsvatten från St. Petersburg och Polen i stiftelsens första projekt för avlägsnande av fosfor. Dessa projekt krävde inte bara uthållighet, tålamod och förhandlingsförmåga – utan också en bra näsa. Som sina senaste projekt har Miina testat ett femårigt Närfiskprojektet (2014–2019) och ett treårigt EU-finansierat SEABASED-projekt som slutade på våren 2021, som har tittat på sätt att minska näringsbelastningen i Östersjön. Utöver sitt arbete som projektledare deltar stiftelsens expert på Östersjön på olika sätt i idéer och genomförande av stiftelsens kommunikations- och miljöutbildningsinnehåll.
Miina, som har utbildats som marin- och miljöbiolog, känner till havets hemligheter över och under ytan. Som en del av sin utbildning som undervattensforskare har hon också dykt under ytan. De olika Minas grafiska och litterära färdigheter har väckt beundran över hela linjen. På fritiden går Miina ut och vandrar i naturen och gläder sina vänner med sina bilder och uppmärksamhet under alla årstider och värnar om sitt mångsidiga urval av växter både hemma och i stugaträdgården. Som kvällsaktivitet har han också skrivit Snusmumrikes fiskbok, som kommer att publicerades i mars 2021 (WSOY).
