Gipsprojektet för Vanda å genomfördes som ett partnerskap mellan den privata och den offentliga sektorn, där John Nurminens Stiftelses donatorer och projektpartners finansierade drygt 70 procent och miljöministeriet knappt 30 procent av projektet.

”Effektiviteten hos gipsbehandling av åkrar när det gäller vattenskydd övertygade oss redan 2014, och efter det har vi målmedvetet arbetat för att gipsbehandling ska tas med i utbudet av metoder inom det finska vattenskyddet. En uppskalning av gipsbehandlingen för Vanda å hade inte varit möjlig utan betydande satsningar av stiftelsens privata donatorer, miljöministeriets medverkan och sakkunniga projektpartners”, säger Annamari Arrakoski-Engardt, vd för John Nurminens Stiftelse.

Åren 2018–2020 överskred gipsprojektet för Vanda å sitt mål: i projektet behandlades över 3 600 hektar, dvs. cirka 10 procent av åkerarealen i Vanda ås avrinningsområde. Fosforurlakningen från gipsbehandlade åkrar halverades, vilket minskar övergödningen av både Vanda å och kustvattnen i Finska viken. Liksom i tidigare experiment visade sig gipsbehandling vara en förmånlig vattenskyddsåtgärd. Resultaten bekräftar att gipsbehandlingen av åkrar avsevärt kan minska jordbrukets näringsbelastning. Därför bör åtgärden ha en nyckelroll i arbetet för att uppnå Finlands vattenskyddsmål.

Gipsbehandling ger goda resultat när det gäller att minska näringsurlakning

Den gipsbehandling av åkrar som utfördes i gipsprojektet för Vanda å halverade fosforurlakningen från behandlade åkerskiften. Behandlingen gick ut på att sprida fyra ton gips per hektar. Totalt beräknas behandlingen av 3 615 hektar åker minska fosforurlakningen från Vanda ås avrinningsområde med 8 500–10 500 kg mellan 2018 och 2025. Gips hindrar inte växternas fosforupptagning och påverkar inte skördarna negativt.

”Gipsens effekter visade sig konkret då vattnet i uppföljningsområdet blev klarare. Den potentiella minskningen av fosforbelastningen från alla åkrar i Vanda ås avrinningsområde som lämpar sig för gipsbehandling motsvarar på årsbasis mer än en femtedel av belastningen från mänskliga aktiviteter. Gipsbehandling skulle lämpa sig för många åkrar i kustområdena, medan den inte bör användas i sjöars avrinningsområden”, förklarar forskaren Pasi Valkama från Vattenskyddsföreningen för Vanda å och Helsingforsregionen rf.

Sjuttiotre gårdar, två städer och en läroanstalt deltog i gipsbehandlingen. Effekterna på avrinningsvattnets kvalitet följdes upp vid mätstationen vid ån Lepsämänjoki: uppströms från mätstationen gipsbehandlades cirka 40 procent av åkrarna (330 hektar). Förändringen av fosforbelastningen för Vanda ås hela avrinningsområde bedömdes utifrån de resultat som erhållits från uppföljningsområdet.

”I John Nurminens Stiftelses projekt är vattenskyddsåtgärdernas kostnadseffektivitet ett viktigt kriterium. I projektet för Vanda å fick vi en stor del av gipsen i donation från Yara, vilket innebär att ett minskat kilo fosfor till följd av fosforbehandling kostade 57 euro. Beräknat utifrån marknadspriset på gips skulle priset på ett minskat kilo fosfor ha varit cirka 80 euro, vilket fortfarande är betydligt mindre än den genomsnittliga kostnaden för vattenskyddsåtgärder inom jordbruket, cirka 200 euro per kilo fosfor”, påpekar Marjukka Porvari, direktör för John Nurminens Stiftelses Ett Rent Östersjön projekt.

Som en del av projektet och med tanke på ekologisk produktion genomfördes även ett småskaligt pilotprojekt med naturgips på cirka 80 hektar. Tillgången på naturgips som är tillåten på ekologiska åkrar visade sig vara rätt dålig, och gipsens kvalitet varierade i olika källor. Kostnaderna för att minska ett kilo fosfor med naturgips var mer än dubbelt så höga som med gips som uppstår vid gödselproduktion.

Vattenskyddsåtgärden stör inte öringens fortplantning

Baserat på studier av fiskbestånden, dvs. elprovfiske och ett romkläckningsförsök, försämrar gipsbehandlingen inte fiskbeståndens tillstånd, och även i de gipsbehandlade åkrarnas influensområde lämpar sig vattenkvaliteten för öringens fortplantning.

Finland uppnår inte målen för vattenskydd utan gips – fortsatt finansiering behövs

Gipsbehandling kommer att utföras i Egentliga Finland 2020–2024 inom ramen för effektiveringsprogrammet för vattenskydd, med finansiering från miljöministeriet och under ledning av NTM-centralen i Egentliga Finland. Programmets mål är att sprida gips på minst 50 000 hektar i Skärgårdshavets avrinningsområde. För att målen i åtgärdsprogrammen för vattenvård och i Östersjökonventionen ska kunna uppnås måste spridningsarealen för gips i Skärgårdshavets område ökas.

“Parterna i projektet och jordbrukarna har utfört ett värdefullt samarbete för Vanda å. Spridning av gips har visat sig vara en effektiv vattenskyddsåtgärd, och i år utvidgade effektiveringsprogrammet för vattenskydd spridningen även till åkrar i Skärgårdshavets avrinningsområde. Förutom gipsbehandling behövs också en lång rad andra åtgärder – och samarbete – för att uppnå god vattenstatus. Vi har ett ansvar att ta hand om våra vattendrag. Permanenta resurser för arbetet måste säkras även framöver”, säger miljö- och klimatminister Krista Mikkonen.

”Den nationella finansieringen av gipsbehandling bör fortsätta och behandlingen utvidgas till nya områden. Enligt våra beräkningar har Finland nästan en miljon hektar åkermark som lämpar sig för gipsbehandling. Genom att behandla dessa åkrar skulle Finland kunna uppfylla både sina internationella åtaganden gentemot Skyddskommissionen för Östersjön och de inhemska målen som gäller skyddet av Östersjön. Denna möjlighet får inte missas”, säger forskningsdirektör Markku Ollikainen, emeritus professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet.

De verksamhetsrutiner som skapades i projektet för Vanda å skulle också lämpa sig som modell för gipsbehandling med EU-finansiering.

”Den mest kostnadseffektiva vattenskyddsåtgärden inom jordbruket, gipsbehandling av åkrar, bör ingå i EU:s gemensamma stödsystem för jordbruket. Gips kan införlivas i stödsystemet som en så kallad icke-produktiv investering, som gynnar miljön men inte ökar produktionen. Precis som i projektet för Vanda å kan jordbrukarna lätt skaffa gips, transport och spridning genom jordbrukshandeln, och EU kompenserar dem som har valt åtgärden. Vid valet av åkerskiften kan vi prioritera de som är erosionskänsliga och har ett högt fosfortal, vilket leder till maximal nytta för vattenskyddet”, säger projektchef för projekten Ett Rent Östersjön, Anna Saarentaus, vid John Nurminens Stiftelse.

Ytterligare forskning kring olika jordarter och bearbetningsmetoder

Gipsbehandling har redan konstaterats vara en fungerande vattenskyddsmetod för lerjordar. Projektet identifierade dock fortfarande ytterligare forskningsbehov, särskilt med avseende på gipsets effektivitet och verkningstid för olika jordarter och med olika bearbetningsmetoder. Dessutom kräver den kombinerade effekten av gips och kalk eller gödsel ytterligare utredningar.

”Ju bättre vi vet hur effektiv gips är under olika förhållanden, desto mer fosfor som annars hamnar i Östersjön kan vi få bort med begränsade resurser”, betonar specialforskare Petri Ekholm från Finlands miljöcentral.

Gipsprojektet för Vanda å genomfördes av John Nurminens Stiftelse, Vattenskyddsföreningen för Vanda å och Helsingforsregionen rf, Finlands miljöcentral och Helsingfors universitet. Projektet finansierades av John Nurminens Stiftelses donatorer och miljöministeriet, och Yara donerade den återvunna gips som användes i projektet under 2019 och 2020.

Mer information: