Det är oroande att målen i skyddsprogrammet i fråga om det miljöproblem som utgör det allvarligaste hotet mot Östersjön – övergödningen och de bakomliggande utsläppen – fortfarande är avlägsna. Detta gäller särskilt fosfor, vars utsläpp enligt skyddsprogrammet bör reduceras med ytterligare nästan 30 procent för att Östersjön ska kunna återställas i gott skick. Övergödningen bidrar också till många andra problem i Östersjön, t.ex. minskad mångfald.

Punktbelastning från industri och städer har effektivt minskats i Östersjöområdet. Samtidigt har minskningen av diffus belastning gått långsamt och varit utmanande. De näringsämnen som samlats på havsbottnen till följd av tidigare belastning bromsar dessutom havets återhämtning, och klimatförändringen påskyndar övergödningsproblemet på olika sätt.

Trots utmaningarna måste arbetet med att minska den välkända grundorsaken till Östersjöns dåliga tillstånd – eutrofierande näringsbelastning – målmedvetet fortsätta. Det är en grundläggande förutsättning för att hela Östersjöns ekosystem ska överleva.

Punktbelastning måste även framöver omedelbart åtgärdas där det är möjligt. Vissa Östersjöländer följer till exempel fortfarande inte gemensamma beslut om effektiv rening av avloppsvatten, och punktbelastning på Östersjön från industrin, bland annat gödselindustrin, fortsätter. Det är viktigt att börja med dessa ”lågt hängande frukter”, och även skyddsprogrammet bör fästa uppmärksamhet vid dem.

Samtidigt bör i synnerhet arbetet med diffus belastning från jordbruket fortsätta. Där är arbetet med att minska utsläppen svårt och långsamt, eftersom särskilt sådana åtgärder som påverkar avrinningen av lösta näringsämnen är få, och effekten av många åtgärder visar sig först senare. Att leta efter skyldiga är meningslöst – nyckeln är samarbete. I vårt praktiska arbete har vi fått se jordbrukarnas stora vilja att aktivt delta i skyddet av Östersjön. Vi har snabba kraftåtgärder till vårt förfogande, såsom gipsbehandling av åkrar, men samtidigt måste vi arbeta med de grundläggande orsakerna till fosforavrinningen från åkrarna, t.ex. gödselkoncentration.

Samhällets resurser är begränsade. Trots den mångfald av problem som Östersjön är utsatt för är det därför viktigt att behålla fokus. En minskad näringsbelastning är fortfarande en ödesfråga för Östersjön, och på den punkten får vi inte ge upp. Skyddsprogrammet för Östersjön måste fortsätta satsa på att minska näringsbelastningen och på att genomföra de skyddsåtaganden som redan gjorts.

Texten publicerades för första gången den 8 december 2020 i opinionsidorna i Helsingin Sanomat.

Marjukka Porvari
Direktör, Projekten Ett Rent Östersjön
John Nurminens Stiftelse

Marjukka Porvari leder stiftelsens projekt för Ett Rent Östersjön.

Marjukka kom till stiftelsen 2005 då vi började genomföra det första Östersjöprojektet, intensifierad rening av avloppsvatten från S:t Petersburg. Då verksamheten har expanderat har Marjukka, som talar flytande ryska, rest runt i avrinningsområdet till Östersjön och jagat kostnadseffektiva projektobjekt. Sedermera har stiftelsen genomfört 30 Östersjöprojekt, och teamet som arbetar för Östersjön har vuxit från en Marjukka till sju personer.

I egenskap av anställd med flest tjänsteår hos oss titulerar hon sig själv som stiftelsens veteran. Marjukka kastar sig helhjärtat och hänfört in i sitt arbete och utför det kompromisslöst med på en gång en världsförbättrares och terriers approach. Stiftelsens inofficiella motto ”Ingenting är omöjligt” har uppstått ur situationer i verkliga livet, ur att möjliggöra och lyckas med komplexa och svåra projekt.

På fritiden söker sig Marjukka till öppna platser vid havsstränder och fjäll, där hon helst övernattar utomhus när tillfälle ges, med bara tälttaket mellan stjärnhimlen och sömnen.