”Dragningen till havet måste vara en muministisk egenskap, jag ser den med tillfredsställelse gå igen hos min son. Men, käre läsare, observera att det snarare är stranden som uppväcker vår hänförelse. Mitt ute på havet blir horisonten en aning för lång för ett normalt mumintroll. Vi tycker mest om det vänligt växlande och nyckfulla, det oförmodade och egendomliga. Stranden som är lite land och lite vatten, solnedgången som är lite mörker och lite ljus och våren som är lite kyla och lite värme.”
Muminpappans memoarer

Tidigt på våren, medan havet fortfarande är isbelagt, börjar mikroskopiska alger redan växa till sig på isens undre sida samt i saltvattnets fickor och i isens håligheter.

Växtplanktonens vårblomning börjar när solljuset tränger ner i vattnet genom den allt tunnare isen. När isarna gått blir vårblomningen kraftigare och vattnet grönare i takt med att de mikroskopiskt små planktonalgerna ökar. De små algerna utgör grunden för havets näringskedja: de ger föda till små planktondjur, såsom hoppkräftor, vattenloppor och fiskyngel.

När ljuset ökar och istäcket krymper vaknar också fleråriga alger (t.ex. blåstång) och vattenväxter upp till ny tillväxt efter vintern. Det arktiska sträcket drar över Östersjöns stränder när de vattenfåglar som är på väg norrut stannar upp för att äta och tanka krafter i havsvikarna vid kusten. Även snäckor betar bland havsvikarnas frodiga vegetation.

På våren, när isarna gått och vattnet blir varmare, börjar lektiden för flera fiskarter. Braxen, mört och gädda anländer till kustens skyddade havsvikar för att leka. Strömmingen å sin sida lägger sin rom i skydd av alger i blåstångszonen.

Lär dig om organismerna i Östersjön

Blåstång

De fleråriga blåstångsbestånden är Östersjöns lungor. När tången samlas i stora bestånd tillför den havet syre och upprätthåller samtidigt ett mångsidigt organismsamhälle på samma sätt som korallreven i oceanerna. Blåstång som fäster sig vid berg och stenar erbjuder också en skyddad miljö för fiskyngel, och i dess gömslen lever en stor mängd av havets ryggradslösa djur från gråsuggor till räkor.

Stor dammsnäcka
Stora dammsnäckan betar på vattenväxter i frodiga havsvikar, även om den också äter kadaver på havets botten. Den är den största vattenlevande snäckan i Östersjön och kan bli upp till fem centimeter lång. Stora dammsnäckan hör till gruppen lungsnäckor – den kommer alltså emellanåt upp till vattenytan för att andas syre. Snäckorna fäster sina ägg i ett geléaktigt band på vattenväxters och stenars ytor.

Vi räddar #VÅRTHAV tillsammans

Kom med i arbetet med att trygga Östersjöns framtid. När vi slår samman våra krafter har vi fortfarande möjlighet att rädda #VÅRTHAV.

Du kan delta i kampanjen genom att göra en donation www.vårthav.fi eller genom att dela information om Östersjön och dess tillstånd.