23.10.2020

Östersjöns höst – stormar och maneternas dans

Moomin Characters och John Nurminens stiftelses gemensamma projekt #VÅRTHAV informerar om Östersjön och om olika sätt att hjälpa havet. Samtidigt samlar kampanjen in medel till John Nurminens Stiftelses arbete för att rädda Östersjön och dess arv. Den här bloggen tar sina läsare ut på en seglats på det höstliga Östersjöns vågor.

“Vattnet stiger när det blir dåligt väder men ibland kan det göra tvärtom. Var sjunde våg är väldigt stor, men nån gång kan det vara den nionde och ibland är det ingen ordning alls. Vart går de breda stormvägarna av vitt skum och hur kommer de till? Varför?”
Pappan och havet

 

På sensommaren stiger öronmaneterna från de djupare vattnen till ytvattnen för att föröka sig. De moln av maneter som flyter i våra strandvatten här i norra Östersjön har dock oftast drivit med havsströmmarna från sydligare delar av Östersjön. Där är förhållandena gynnsammare förhållanden för denna art som ursprungligen kommer från oceanen. Maneterna har en spännande livscykel: de fritt simmande larverna fäster sig vid stenar och andra fasta underlag på havets botten och fortsätter sina liv som polyper som svajar i vågorna, tills de börjar avknoppa pyttesmå nya maneter från sig själva. De små maneterna växer upp i havets famn, och kretsloppet börjar på nytt.

Under senhösten kan vattnet i skärgården bli kristallklart när växtplanktonet småningom dör i takt med att ljuset minskar, vattnet blir kallare och algcellerna sjunker till havets botten. Även de större ettåriga algerna dör, och flyter som en massa längs havets botten med havsströmmarna och vågorna. Havet stormar, vilket gör att Östersjöns vattenskikt blandas. I grundare havsområden får också bottnarna åter syrerikt vatten.

Lax och öring återvänder från havet till sina hemälvar. De simmar uppströms för att leka i samma älv i vilken de själva kläcktes. När vattnet blir kallare, söker sig fiskar som övervintrar i havet från vikarna på kusten till djupare vatten, eller till det öppna havet, som stimmen av storspigg.

Lär dig mer om livet i Östersjön

Tångsnälla
Tångsnälla och mindre havsnål är inhemska släktingar till sjöhästar. Tångsnällan har en genial skyddsfärg: det är svårt att upptäcka en tångsnälla som står på en äng av sjögräs bland vajande sjögräs. Hanen är blåstångskogarnas vårdande velourpappa. När honan lägger sina ägg, skyddar han dem genom att bära dem i en yngelpåse som hänger vid hans svans. Ibland kan ynglet kila tillbaka in i påsen även efter att de kläckts, om de hotas av fara.

 

 

Slät havstulpan
Slät havstulpan är en främmande art som kommit till Östersjön med fartyg från Amerika för över hundra år sedan. Slät havstulpan är den äldsta av de skadliga främmande arterna i Östersjön. Havstulpanen fäster sig stadigt på sitt underlag, där det filtrerar smådjur från vattnet med sina fjäderliknande fötter som djuret sticker ut från skalet. När slät havstulpan förekommer i stora mängder tar djuret plats av Östersjöns ursprungliga organismer.

 

Vi räddar #VÅRTHAV tillsammans

Kom med i arbetet med att trygga Östersjöns framtid. När vi slår samman våra krafter har vi fortfarande möjlighet att rädda #VÅRTHAV.

Du kan delta i kampanjen genom att göra en donation www.vårthav.fi eller genom att dela information om Östersjön och dess tillstånd.

Relaterade länkar

Your current shadow instance is STAGING (Staging). Exit