Östersjön är fortfarande i ett dåligt skick. Den globala uppvärmningen gör situationen ännu värre och därför är det en krävande uppgift att rädda havet. Det finns inga enskilda magiska trick för att minska algblomningarna. I stället krävs många olika åtgärder som genomförs samtidigt och parallellt. Dessutom krävs tålamod att vänta på de synliga resultaten, eftersom förändringar i havets tillstånd alltid kräver tid.
Det finns fortfarande åtskilligt att göra i fråga om den externa näringsbelastningen, särskilt när det gäller att minska den diffusa belastningen från jordbruket. Havets interna belastning är ett tufft problem som är svårt att lösa kostnadseffektivt. En del innovativa metoder är i testskedet och det lönar sig att fortsätta arbetet med dem. Men hur är det med näringsämnen som redan hamnat i havet? Är det möjligt att ta bort dem från strandvattnen på något sätt?
Alla som rör sig längs havsstränderna har sett hur täta vassbestånd har tagit över grunda havsvikar och strandängar. De frodiga vassbestånden är ett symtom på havets övergödning, som åtminstone delvis orsakas av näringsbelastning från land. Vassen är en framgångshistoria i växternas värld och den binder stora mängder näringsämnen i sina bestånd. Ett vassbestånd på en hektar kan binda 10 kilo fosfor, 100 kilo kväve och ett par ton kol. Det är således möjligt att avlägsna en stor mängd näringsämnen från strandvattnen genom att slå vassen, ta upp vassmassan på land och använda den till exempel som råvara för växtunderlag.
Slåtter av vass är ingen nyhet som vattenskyddsmetod, men hittills har verksamheten varit småskalig och av projektkaraktär. Stiftelsen startade nyligen Vassprojektet för kusten med målet att ge fart åt slåttern av vassbestånd och åt uppkomsten av en värdekedja som bygger på utnyttjandet av vassmassa. Vårt pilotprojekt är också litet, men det långsiktiga målet är att skapa växande, genuint lönsam och miljövänlig affärsverksamhet.
Slåtter av vass är särskilt intressant eftersom metoden inte bara avlägsnar näringsämnen utan också ger andra betydande fördelar. Slåttern återställer strandlivsmiljöer som blivit sällsynta och som erbjuder skydd åt många hotade arter. Dessutom är de öppna strandängarna traditionslandskap. Det är viktigt att bevara dem också av kulturhistoriska skäl. Vassmassan är ett klimatvänligt alternativ till torv vid tillverkning av till exempel växtunderlag, strö och absorptionsmaterial. När det föregående årets vissnade vasstrån inte ligger och ruttnar i strandvattnet, minskar också metanutsläppen. Det bidrar till att bromsa upp klimatförändringen.
Båt- och stugfolk, paddlare och andra som rör sig i naturen på fritiden uppskattar säkert att stränderna blir fria från ogenomträngliga vassbestånd. Men hur går det med de fåglar, fiskar och insekter som trivs i vassdjungeln? Ingen oro – de kommer att ha gott om livsmiljöer kvar. Slåttern omfattar endast en liten del av alla vassmiljöer. Genom god planering och omsorgsfullt genomförande är det möjligt att trygga den övergripande hållbarheten också i detta område.
Mikko Peltonen
Projektchef, Projekten Ett Rent Östersjön
John Nurminens Stiftelse
AFD Mikko Peltonen, som är en av de senaste förstärkningarna på John Nurminens Stiftelse, arbetar som projektchef för Vassprojektet för kusten och utvecklar koncept till potentiella framtida projekt i Stiftelsen.
Mikko har arbetat länge som forskningsdirektör vid jord- och skogsbruksministeriet. Han har mångsidig erfarenhet av frågor som gäller hållbart utnyttjande av förnybara naturresurser. Till sin utbildning är Mikko forstmästare och doktor i forstvetenskap.
Mikko är en produktiv och idérik projektchef och en inspirerande arbetskamrat som tar hänsyn till andra. På fritiden rör sig Mikko ute i naturen med sin hund, lagar mat – särskilt på vilt – och spelar bas i ett bluesrock-band.
