Stadens miljöinspektör drar på sig skorna. Enligt övervakningsprogrammet är det idag dags för en periodisk inspektion i en bilverkstad, där man också driver en biltvätt. Med jämna mellanrum görs myndighetsbesök på verkstaden för att kontrollera att miljöfrågorna är i sin ordning. I allmänhet sköts besöken i god gemensam anda, under första besöket kan man ge råd åt nya företagare om rätt praxis.
Övervakningen bygger på miljöskyddslagen och avfallslagen samt de bestämmelser och förordningar som specificerar dem, som bl.a. de kommunala miljöskydds- och avfallshanteringsbestämmelserna. Bilverkstäderna och -tvättarna ska bland annat säkerställa att farligt avfall som genereras vid reparation och underhåll av fordon förstörs på ett korrekt sätt, samt ordna hantering av annan avfall. Affärsverksamheten får aldrig orsaka miljöföroreningar. Inspektioner kan utföras för att avhjälpa tidigare identifierade oegentligheter, samt på basen av klagomål och anmälningar från allmänheten. Men även om det inte finns någon särskild orsak, kontrollerar miljöskyddsmyndigheterna regelbundet alla företag vars verksamhet genererar farligt avfall.
Just därför kikar vår miljöinspektör nu in i det utrymme där oljeavskiljaren för biltvättens tvättvatten finns. Oljerester får inte släppas ut i avloppet! Oljeavskiljaren är en ny modell och det finns sensorer som indikerar när oljeutrymmet fylls. Då kallar man in ett avfallsföretag som transporterar bort spilloljan för lämplig bortskaffning. Inspektören kontrollerar också golvbrunnen med sandavskiljare och undrar hur ofta den töms. Företagaren berättar att sugbilen regelbundet hämtar bort sanden. Det är tillåtet att utföra tömningen också på egen hand, så länge den ackumulerade sanden tas bort på lämpligt sätt. Men visst är det enklare för företagaren när tömningen sköts av en professionell.
Inspektören upptäcker en tunna med tvättmedel vid väggen och påpekar att farliga kemikalier som tvättmedelskoncentrat inte bör förvaras i ett utrymme där ämnet kan rinna ut i avloppet om tunnan välter. Företagaren beklagar och förklarar att tunnan just levererats och ännu inte har hunnit föras till kemikalielagret, och visar inspektören till lagret. Rummet är lite mörkt, men man ser ändå att det inte finns någon golvbrunn i lagerutrymmet, så om tvättmedelstunnan välter finns det ingen risk att ämnet rinner ut i avloppet. Vid väggen finns också en säck med uppsugningsmaterial om en olycka händer. Inspektören påpekar att det vore ännu lättare att hantera en olyckssituation om behållarna stod i en skyddsbassäng, varifrån det är lätt att städa upp tvättmedlet. Och spillda ämnen får naturligtvis inte hällas i avloppet!
Miljöinspektören ser vidare till att biltvättmedlen i lagret är sådana att de, när de används tillsammans, inte orsakar någon skada på driften av oljeavskiljaren. Tillverkaren eller importören skall testa kemikaliernas kompatibilitet men inspektören antecknar för säkerhets skull namnen för att senare kontrollera saken. Det finns flera tiotals olika kombinationer av tvättkemikalier, så inte ens en erfaren inspektör kan komma ihåg alla möjliga ämnen och reaktioner.
Verkstadssidan är prydlig. En undersökning av golvbrunnarna visar att alla brunnar har en avstängningsventil för att vid behov kunna förhindra att ämnen rinner ut i avloppet. Så här ska det vara! Den här byggnaden är relativt ny, så säkerhets- och miljöaspekterna har beaktats väl. I en äldre byggnad, till exempel, kan vanliga avlopp stängas till exempel med täta förslutningslock, och därmed förhindra olja, bromsvätskor och andra farliga ämnen från att rinna ut i avloppet. Men hur är det med spilloljor? Vart sätts dom? Företagaren visar cisternen för spilloljor. Den är modern och ändamålsenlig, avfallshanteringsföretaget tömmer cisternen när det behövs och ser till att oljan bortskaffas på ett korrekt sätt.
Inspektören tackar för sig och lovar att återkomma när det är dags för nästa inspektion. På kontoret byter vår inspektör skorna till sandaler, tar en kopp kaffe och skriver in inspektionsrapporten på datorn. Allt är i skick, inget att anmärka på!
Miitta Rantakari, projektkoordinator, Stadsmiljösektorn, Helsingfors stad
