Idag är Östersjön ett av världens livligast trafikerade hav. Östersjöns grunda karga vatten är utmanande att navigera i, och den ökande sjötransporten och de ökande transporterna av olja och kemikalier ökar risken för en allvarlig olycka. I Finlands havsområden, särskilt i Finska viken, förvärras sjöfartens utmaningar av den livliga korsande trafiken mellan Helsingfors och Tallinn och de svåra isförhållandena på vintern.

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har klassificerat Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde (PSSA, Particularly Sensitive Sea Area). Olja som hamnat i vatten under kalla förhållanden sönderfaller långsamt, och i de labyrintiska skärgårdarna är oljebekämpning utmanande. En stor oljeolycka skulle få långvariga och oåterkalleliga skadliga konsekvenser för organismer i havet och på havsstränderna samt för näringslivet.

Syftet med John Nurminens Stiftelses projekt Tankerskydd (2009–2014) var att märkbart minska sannolikheten för oljeolyckor i Finska viken och att öka säkerheten inom sjöfarten. För att uppnå detta mål har stiftelsen i samarbete med viktiga aktörer inom sjöfarten utvecklat navigeringstjänsten ENSI®, som förbättrar förutsättningarna för framförhållning inom sjötrafikledningen genom att göra det lätt att dela ruttplanen på elektronisk väg mellan fartygen och ledningscentralerna för sjötrafiken. Läs mer om projektet Tankerskydd.

På Östersjöns vågor färdas utöver olja tonvis av olika kemikalier, varav en del är mycket skadliga för miljön. Nuvarande lagstiftning begränsar dock utsläpp i havet av spolvatten från tankar på kemikaliefartyg endast för de farligaste ämnena och det finns ingen exakt information om andra utsläpp av spolvatten från kemikalietankfartyg. Vårt mål är att utreda mängden och kvaliteten på kemikalier som hamnar i havet med tankspolvatten samt att kartlägga möjliga lösningar för att eliminera kemikalieutsläpp.

Över 44 miljoner ton gödsel passerar också genom hamnarna vid Östersjön varje år. I samband med transport av gödsel uppstår svinn, varav en del göder Östersjön direkt. Utsläpp av näringsämnen sker under lastningen när lasten dammar och när gödsel kommer ut i havet, antingen direkt eller från lastkajerna med dagvatten. Även efter transport av gödsel tvättar man ofta fartygens lastrum på öppet hav, då rester av gödsel hamnar med tvättvattnet i havet.

I den första fasen av Gödselfrakt-projektet utreds riskerna för utsläpp av näringsämnen i samband med lastning av gödselmedel i hamnar och tvättning av lastrum samt de bästa teknikerna och metoderna för att förebygga dessa. I nästa fas främjas införandet av åtgärder som minskar utsläppen i hela Östersjöområdet i samarbete med aktörer i branschen, till exempel med hamnar, hamnoperatörer, rederier och tillverkare av gödsel. Läs mer om vårt Gödselfrakt-projekt.

Miljögifter är kemikalier som är skadliga för människan och andra organismer och som hamnar i miljön till följd av mänsklig aktivitet. Mest skadliga ämnen hamnade i havet på 1960–1980-talen. Miljögifter finns dock kvar i naturen under lång tid och ackumuleras i organismer längst upp i näringskedjan.

Även om användning av vissa ämnen som identifierats som skadliga, såsom DDT och PCB, har varit förbjudet i decennier, finns det oroande fynd om miljökonsekvenser även av nyare kemikalier. Oro orsakar exempelvis bromerade flamskyddsmedel eller organiska tenn- och fluorföreningar, vilka har flera användningsområden i smutsavvisande beläggningar i båtfärger. Även tungmetaller, kvicksilver, bly och kadmium belastar naturen i Östersjön.

Skadliga ämnen och miljögifter hamnar i havet i vårt dagliga liv. Olika läkemedel och kemikalier som används i vardagliga konsumtionsvaror hamnar i vattendrag, till exempel med avloppsvatten, eftersom våra nuvarande avloppsreningsverk från början inte var konstruerade för att avlägsna kemiska skadliga ämnen. I havet sjuder en cocktail av diverse kemikalier, och ämnenas långsiktiga sammantagna konsekvenser för havsnaturen eller människan finns det ännu inte säker kunskap om.

Läs hur du kan minska din egen kemikaliebelastning i Östersjön.

Plastavfall är ett hot mot den marina naturen både i Östersjön och i andra hav i världen. Djur fastnar i papperskorgen och kvävs av plastbitar när de tror att de är mat. Plast är också nästan evigt till sin natur. I havet bryts plastskräp gradvis i mindre och mindre bitar, men bryts inte ner helt. Plastpartiklar mindre än fem millimeter kallas mikroplaster.

I Finland är majoriteten av strandavfallet plast och det numera vanliga skräpet efter cigarettfimpar är olika typer av förpackningsavfall, plastpåsar och flaskor samt plastskräp från byggarbetsplatser. Även om studier visar att Finlands stränder är de smutsigaste i Östersjön, är problemet i Östersjön inte lika illa i haven, och det är möjligt att påverka det.

Världens plastproduktion har vuxit exponentiellt under det senaste halvseklet och samtidigt har plaståtervinningen sakta börjat. Alla kan minska mängden plastavfall genom sina vardagliga val och konsumtionsbeteende.

Genom att informera ökar vi människors medvetenhet om problemet med marin nedskräpning. I kampanjen Plastfritt hav deltar vi också i städarbete för att få bort plastskräp från stränder.

Mikroplaster hamnar i vattendrag från trafik och hushåll. De största källorna till mikroplast är utsläpp från däck och grus som används för att fylla konstgräsplaner. Till vardags skapas mikroplaster av olika konstgjorda fibertextilier i hemmet (t.ex. fleece), varifrån lös plast åker ut i vattnet tillsammans med rumsdamm och tvättvatten.

Effekterna av mikroplaster på havsmiljön, organismer eller människor är ännu inte helt kända. Det har dock visat sig att marina mikroorganismer korroderar plastpartiklar, och det är möjligt att ackumulera plastpartiklar i näringskedjorna. Även små mängder plast hamnar i människokroppen, med husdamm och dricksvatten.

Mikroplastens vägar och effekter i miljön studeras. Samtidigt kan dock alla undvika generering av onödigt plastskräp och mikroplast i sin egen verksamhet.

Läs mer om skräp och mikroplast.