Vassprojekt för kusten

Projektet startade i augusti 2020 med ett gemensamt pilotprojekt av John Nurminens Stiftelse och Forststyrelsens naturtjänster för att återställa och sköta naturskyddsområden längs Finska vikens kust. Med erfarenheterna från pilotfasen som grund är avsikten att utvidga verksamheten under de kommande åren.

Bladvass (Phragmites australis) är en vanlig flerårig gräsväxt som växer i grunt vatten, på stränder och våtmarker. Bladvass bildar täta, 1–3 meter höga och upp till hundratals hektar stora bestånd. Man uppskattar att det finns tiotusentals hektar bladvass som lämpar sig för slåtter på Finlands kust. Näringsbelastningen från avrinningsområdena och det minskade betet av strandängar har påskyndat spridningen av vassen och igenväxningen av havsstränder. Betydande mängder näringsämnen som eutrofierar Östersjön binds i det täta bladvassbeståndet. En hektar vass kan innehålla 10 kg fosfor, 100 kg kväve och över två ton kol.

Genom vasslåtter och genom att använda den insamlade vassmassan till exempel vid tillverkning av odlingsmedier, gödningsmedel och torrströ, kan man avlägsna en stor mängd näringsämnen från kustvattnen på ett kostnadseffektivt sätt. Genom att man öppnar ogenomträngliga vassbestånd ökar också möjligheterna att använda stränderna för rekreation och man återställer de försvunna traditionella landskapen. Slåttern av vassen planeras och genomförs så att livsmiljön för arter som lever i vassmiljöer är tillräckligt stor.

Användningen av vassmassa har positiva effekter på klimatet genom att man kan ersätta användningen av torv som orsakar mycket kolutsläpp och av stenull som tillverkas av icke-förnybara råvaror. Genom att avlägsna vassbestånd minskar dessutom utsläppen av metan från den ruttnande vassmassan i strandvattnet som påskyndar klimatförändringarna.

De gynnsamma effekterna av vasslåtter har erkänts sedan länge, men verksamheten har tills vidare stannat på projektnivå och som relativt småskalig. De centrala hindren för vasslåttern anknyter till skördeteknik och logistik. Syftet med vassprojektet vid kusten är att påskynda användningen och vidareförädlingen av vassmassa, ökad företagsverksamhet vid skörd och uppbyggnad av modeller för näringsverksamhet inom branschen så att man i framtiden kan använda bladvass på ett hållbart och marknadsbaserat sätt.

Mer information:

Eeva Tähtikarhu
Projektchef, havsmiljöprojekt
John Nurminens Stiftelse
eeva.tahtikarhu(at)jnfoundation.fi
+358 (0)50 314 2102

Planering av slåtterobjekt och hållbart genomförande av slåtter – ”spelregler”

1) Tillstånd och anmälningar

• Maskinell slåtter kräver alltid en anmälan till närings-, trafik- och miljöcentralen och markägaren, minst en (1) månad innan arbetet inleds.
• I Natura- eller naturskyddsområden behövs tillstånd för slåtter av närings-, trafik- och miljöcentralen.

2) Skydd av vassarnas fågelbestånd

• Slåttern ska inte förläggas till fåglarnas häckningstid, utan den ska genomföras utanför häckningstiden, efter juli, i synnerhet på platser som är värdefulla med tanke på fågelbeståndet (information ges av den regionala närings-, trafik- och miljöcentralen).
• De viktigaste häckningsområdena för vasshäckande fåglar ska vid behov lämnas helt och hållet utanför slåttern (även vinterslåtter kan skada de arter som häckar i vass).

3) Livsområden för strängt skyddade arter (Arterna i bilaga IV till EU:s habitatdirektiv)

• Innan åtgärder vidtas på strandområden (t.ex. slåtter eller muddring av vassbestånd) ska närings-, trafik- och miljöcentralen tillfrågas om det på det planerade området eller i dess närmaste omgivning finns livsmiljöer för arter som är strängt skyddade och som kan begränsa genomförandet av åtgärderna.
• I åkergrodans livsmiljöer ska eventuellt maskinellt slåtter av vass i vatten eller på stränder utföras under vintersäsongen (på isen), i november-mars.

4) Näringsämnen

• För att den största avgången av näringsämnen ska uppnås är det effektivast att slå vass som växer i vatten i slutet av sommaren (augusti) när den största mängden näringsämnen är bunden till levande vassbiomassa. Det finns färre näringsämnen i vintervassen.
• Slåtter i början av växtperioden kan göra att lagrade näringsämnen “pumpas” från roten till vattnet.

5) Å- och dikesmynningar

• Att åstadkomma en permanent tillbakagång av vassbestånd i åmynningar genom tätt återkommande slåtter bör undvikas, eftersom vassen binder fast material och näringsämnen som åarna transporterar.

6) Klippning, transport och lagring av vassmassa

• Den utrustning som används vid slåtter ska väljas på ett sätt som lämpar sig för platsen för att t.ex. undvika att näringsämnen frigörs från bottensedimentet i strandområden.
• Den klippta vassen ska transporteras bort från vattnet och stranden.
• När slåttern planeras ska man på förhand beakta var slåtterobjektet är beläget, att det finns en lämplig plats för mellanlagring i närområdet och att det finns tillräckliga trafikförbindelser för borttransport av vassmassan.
• Den nyttoanvändning av vassen som eftersträvas kan påverka genomförandet av slåttern, och därför är det bra att beakta ändamålet redan vid planeringen av slåttern.