Sjötrafikledning i Finland är arbete som kräver hög precision och kompetens. Varje dygn året runt anländer cirka 100 fartyg till Finland. Den sammanräknade lasten i dessa fartyg motsvarar lasten i 7 000 tågvagnar eller 11 200 långtradare. Omkring hälften av vår handelssjöfart riktas till hamnarna i Bottniska viken och cirka hälften till hamnarna i Finska viken. Av alla Östersjöländer har Finland det största beroendet av sjötransporter: hela 90 procent av vår export och cirka 70 procent av importen transporteras sjövägen.

Sjötrafiken övervakas på sjötrafikcentralerna

Finska viken är ett av de livligast trafikerade och svårast navigerade havsområdena i världen. Enbart på Finska viken seglar årligen cirka 40 000 fartyg av vilka cirka 6 500 är oljetankrar. Transportmängderna och fartygsstorlekarna på Östersjön väntas fortsätta att växa under de närmaste åren. Med tanke på miljöskyddet och sjöfarten är det viktigt att fokusera på föregripande sjötrafikledning och förebyggande av olyckor till sjöss. Med detta avses främst att man ingriper i fartygens gång och i utvecklingen av olika situationer redan innan en farlig situation eller ett tillbud uppstår.
Sjötrafiken övervakas på sjötrafikcentralerna. I dag finns det fem sjötrafikcentraler som ger fartygstrafikservice i Finland: Villmanstrand, Helsingfors, Nagu, Björneborg och Vasa. Alla sjötrafikscentraler är i verksamhet dygnet runt. Syftet med sjötrafikledningen är att öka säkerheten och effektiviteten inom fartygstrafiken och förebygga miljöskador. Sjötrafikledningen betecknas med förkortningen VTS, som kommer från de engelska orden Vessel Traffic Service, fartygstrafikservice på svenska.
Helsinki Traffic är en del GOFREP, ett obligatoriskt rapporteringssystem för Finska viken, som används av alla fartyg på över 300 nettoton. Finland övervakar GOFREP med stöd av ett trepartsavtal tillsammans med Estland och Ryssland.

Sjötrafikcentralerna ger navigeringshjälp och ingriper vid risksituationer

Fartygstrafikledningen bygger på en lägesbild som förmedlas av sensorer av olika slag, t.ex. radar, AIS (det automatiska systemet för identifiering av fartyg), kamera och marin VHF-radio. Sjötrafikledningen i Finland har cirka 100 radarstationer som är placerade längs kusten och täcker alla farleder som handelssjöfarten använder. Antalet AIS-basstationer är cirka 25, och via dem mottas identifikationsuppgifter från fartygen. Fartygens AIS-identifikationsuppgifter är definierade enligt internationell standard, och de innehåller bland annat fartygets mått, hastighet, färdriktning, aktuella position, destination och ankomsttid till destinationen.
Fartygstrafiken leds med hjälp av olika tjänster som ges över sensornätverket, exempelvis informationstjänster, trafikarrangemang och tjänster för navigeringshjälp. I den grundläggande servicen ingår meddelanden som alltid innehåller uppgifter om andra fartyg i VTS-området, vädret, isförhållandena, vattenståndet, lotsarnas och isbrytarnas verksamhet, farledernas och säkerhetsanläggningarnas skick och användbarhet, eventuella farliga situationer som hotar fartyget och andra faktorer som påverkar säkerheten i fartygstrafiken.
Alla fartyg som är längre än 24 meter ska använda fartygstrafiktjänsterna. De tjänster för trafikarrangemang som sjötrafikcentralerna erbjuder används exempelvis i Helsingfors, som får besök av stora kryssningsfartyg på sommaren. Sjötrafikcentralen ordnar trafiken utgående från i vilken ordning fartygen kommer till lotsplatsen. I området finns ofta också fraktfartyg som på väg mot Nordsjö och Stockholms- och Tallinnsbåtar som anlöper eller avgår från hamnen i Helsingfors. Ibland kan det samtidigt finnas 10–20 fartyg i området. Sjötrafikcentralen måste beakta alla fartyg som samtidigt styr kors och tvärs genom området, och därför är det ytterst viktigt att sjötrafikcentralen har en aktuell lägesbild som gör det möjligt att förutse olika situationer.
Navigeringshjälp behövs dock sällan. Det är bra, eftersom det är mycket svårt att från land ge instruktioner till fartyg som befinner sig ute på havet, då alla fartyg har olika egenskaper som omständigheterna på havet påverkar på olika sätt. Navigeringshjälp kan behövas då ett fartyg drabbas av ett tekniskt fel som slår ut dess navigationsinstrument. I en sådan situation kan sjötrafikcentralen ge fartyget instruktioner så att det når hamn eller kan kasta ankar på ett skyddat ställe i väntan på reparationer.
Sjötrafikledningen var tvungen att ingripa i fartygens manövrer cirka 5 000 gånger under 2011. Om varje farlig situation och om varje situation som skulle ha kunnat leda till en farlig situation och i vilken sjötrafikledningen ingripit lämnas en rapport. År 2011 uppgjordes sammanlagt 354 sådana rapporter. I fjol förhindrades 22 grundstötningar, vilket är en av våra bästa prestationer.

Sjötrafikledning är en viktig del av säkerheten inom sjöfarten, de logistiska kedjorna och miljöskyddet

Även om Finland är något av en föregångare inom sjötrafikledning, har man också på det internationella planet insett att sjötrafikledning är en viktig del av den logistiska kedjan. Den främjar också säkerheten och effektiviteten inom sjöfarten. Vi ska inte heller underskatta de insatser för förebyggande av miljöskador som gjorts. Vi har fått erkänsla för vårt arbete av Finlands naturskyddsförbund, som gav miljöpriset 2011 till Finska vikens sjötrafikcentral vid Trafikverket.
Som en del av vår verksamhet deltar vi ett samarbetsprojekt tillsammans med John Nurminens Stiftelse och många andra maritima aktörer. Tjänsten ENSI (Enhanced Navigation Support Information), som byggs upp inom ramen för projektet, kompletterar systemet för fartygstrafikledning genom att förmedla fartygens ruttplaner till VTS-personalen. Samtidigt ger tjänsten fartygen viktig navigeringsinformation om den valda rutten. Syftet med tjänsten ENSI är att avsevärt minska risken för stora oljeolyckor och att förbättra säkerheten inom sjötrafiken.