5.11.2010
De största miljögärningarna för Östersjöns väl utförs på avloppsreningsverken. Avloppsvattnet från städerna är fortfarande den största förorenaren av Östersjön. Därför är reningsarbetet som görs vid vattenverken – kväve- och fosforreningen – ytterst viktig.
Jag bekantade mig med John Nurminens stiftelses Östersjöarbete för ca sju år sedan på Nokia, när vi funderade över vilka miljöprojekt Nokia kunde börja stöda. Kriterierna för stiftelsens verksamhet gjorde ett intryck – med fokus på att kostnadseffektivt, snabbt och mätbart uppnå största möjliga positiva miljökonsekvenser kändes de som våra egna. Man gör hellre saker än bara talar om dem. Missförstå mig inte: visst är det viktigt att tala om Östersjön, men för att förbättra havets tillstånd måste man vidta konkreta åtgärder.
Jag gladde mig när Juha Nurminen inbjöd mig till stiftelsens styrelse för snart tre år sedan. Efter att jag lämnade mitt heltidsarbete i Nokias ledning har jag försökt vara aktiv inom styrelsen.
Ordförandeskapet för eutrofieringsprojektens expertgrupp ligger på mitt specialansvar. Stiftelsens eutrofieringsprojekt förbättrar avloppsreningen i samarbete med städernas vattenverk. I expertgruppen sitter inte bara representanter för stiftelsen utan även representanter för finansinstitut, miljöcentralen, miljöministeriet, utrikesministeriet och WWF som ställer sina nätverk och sin expertis till vårt förfogande utan ersättning. Gruppen gör ett mycket konkret arbete. Vi behandlar projektens framåtskridande, söker lösningar på svåra situationer och koncentrerar oss på att uppnå positiva miljökonsekvenser.
Jag tycker att det har varit speciellt värdefullt att kontinuerligt rådfråga gruppens experter ifall vi gör rätt saker på rätt sätt i eutrofieringsprojekten. Våra resurser är trots allt ganska begränsade, vilket innebär att vi måste vara fokuserade och inte har råd att göra misstag. Vi arbetar med donationsmedel, som vi bör använda ansvarsfullt. Vi bör hålla målet klart och tydligt: hur kan vi uppnå största möjliga positiva miljökonsekvenser? Vilka projekt förbättrar Östersjöns situation konkret, mätbart, snabbt och kostnadseffektivt?
Vi körde igång i S:t Petersburg år 2005, där vi kan fira det lokala projektets fullbordande år 2011. Vi återkommer säkert till ämnet i våra bloggar när det blir aktuellt. I sommar har vi redan kunnat glädja oss åt det förbättrade tillståndet i östra Finska viken. Fosforreningen i S:t Petersburg fungerar, vilket är en glädjande och motiverande nyhet.
När stiftelsen anslöt sig till Östersjöskyddet var det ingen som anade att vi ännu skulle starta många andra projekt efter S:t Petersburg. För närvarande har vi nio projekt i fem länder. Jag ska här berätta lite om ett av dessa, det EU-finansierade PURE-projektet.
I slutet av oktober samlades representanterna för alla avloppsreningsverk som deltar i PURE i Riga. Vattenverket i Riga som var värd för mötet kan vara stolt över sina resultat: Riga är det första vattenverket inom PURE som investerat i och startat ett fosforreningsprojektet under PURE:s flagga. Vattenverket i Riga är redan nu ett stort projekt där man uppnår betydande fosforminskningar – över hundra ton fosfor i året. Brest i Vitryssland följer exemplet. Båda verken håller nu på att snabbt genomdriva betydande miljöprojekt med relativt små investeringar. I båda städerna planerar man stora renoveringar, men tack vare de nya investeringarna på kemisk fosforrening kan vi redan nu förvänta oss en snabb förbättring av situationen i Östersjön. Investeringarna kan också utnyttjas efter de stora renoveringarna för att komplettera den biologiska reningen av näringsämnen.
Det viktigaste på mötet i Riga var inte bara saken, utan även stämningen. Marjukka Porvari, ansvarig direktör för stiftelsens eutrofieringsprojekt, samt Tuuli Ojala och Elena Kaskelainen, som är hennes medarbetare för PURE inom stiftelsen, fick bevittna en rejäl framåtanda i Riga. Representanterna för vattenverken i de övriga städerna vill verkligen följa Rigas exempel. Östersjöstädernas förbund, som koordinerar PURE-projektet, har gjort ett fint arbete tillsammans med projektpartnern HELCOM. Jag hörde att man i Riga talade om att finländarna hade satt fart på projektet på ett förtjänstfullt sätt – ett speciellt tack för det till Eija vid Östersjöstädernas förbund, till Lotta vid HELCOM – och naturligtvis till Marjukka, Tuuli och Elena.
Jag återkommer till Vitryssland i min följande blogg. Många tänker inte på att Vitrysslands avloppsvatten belastar Östersjön trots att landet inte har någon strandlinje. Om och när Brest – och i framtiden också de övriga vattenreningsverken i Vitryssland – lyckas genomföra en effektiverad fosforrening rinner över tusen ton mindre fosfor ut i Östersjön via floderna Daugava, Wis?a och Njemen. Efter S:t Petersburg finns alltså den största potentialen att snabbt förbättra Östersjöns tillstånd i Vitryssland.