När jag var barn brukade jag och min pappa tälta i Åbolands skärgård och också åka ut till Åbo Ornitologiska Förenings fågelstation på Jurmo. I mitten av 80-talet gick korna och fåren fritt omkring på Jurmo. Jag minns en tall på Jurmo som var över 300 år gammal och som sedermera har blåst omkull i stormen. En lärkfalk häckade i tallen. Från färjan till Jurmo minns jag hur vattnet blev klarare ju längre ut vi kom. Jag minns också de små maneterna och huggormarna på öarna som man jämt fick se upp för.

Min medvetenhet om hur dåligt Östersjön mår ökade när jag hjälpte till med arrangemangen av konferensen Östersjön. Nu. 1998 i Hangö. Volontärarbetet i miljöorganisationen Dodo och Adages nära samarbete med WWF vid millennieskiftet har påmint mig om Östersjöns sårbarhet och risken för oljeolyckor som den ökande frakttrafiken innebär.

Ledningen för företaget Adage, som designar användargränssnitt och forskar i användbarhet, har alla varit aktiva inom miljöorganisationer. Jag lärde känna vår försäljningschef Sami Wilkman och vår forskningschef Raino Vastamäki inom Dodo där vi arrangerade allt från spektakulära publikevenemang till paneldiskussioner avsedda för beslutsfattare på små orter. Utgående från vår gemensamma bakgrund har vi stött ambitiösa miljöprojekt, som Demos Helsinkis Klimatkampanj, WWF:s skyddsprojekt och nu projektet Tankerskydd genom att donera vårt arbete till projekten.

Att skydda Östersjön kan kännas omöjligt eller som en alltför stor ansträngning för en individ, ett företag eller till och med en stat. Om man inte ensam kan lösa problemen, kanske man tänker som så att det är onödigt att göra något alls, när inte heller andra gör det. Det här fripassagerarproblemet handlar om att aktörerna inte har någon sporre att beakta de bredare konsekvenserna av sitt handlande.

När det gäller skyddet av Östersjön finns också problemet med moralisk risk (”moral hazard”), som betyder att individuella aktörer inte tar fullt ansvar för följden av sina handlingar och är därför inte så försiktiga som de annars skulle vara. Moralisk risk innebär en avsevärd risktagningen i ett läge där individerna skördar nyttan, men skadorna delas gemensamt av alla. Det är uttryckligen problemet med moralisk risk som ökar faran för oljeolyckor i frakttrafiken på Östersjön.

Den viktigaste enskilda aspekten med tanke på skyddet av Östersjön är attitydförändring. En attitydförändring är möjlig och pågår i själva verket redan. Dessutom behövs gemensam lagstiftning och effektiva frivilliga lösningar. Tjänsten ENSI som utvecklas inom ramen för John Nurminens Stiftelses projekt Tankerskydd är ett exempel på ett kostnadseffektivt redskap som sporrar enskilda fraktfartyg att sända sin färdplan till myndigheterna och därmed minskar risken för oljeolyckor. Vi på Adage har haft det stora privilegiet att delta i den användarorienterade planeringen av systemets koncept och användargränssnitt.