Artikeln publicerades första gång i Kymen Sanomat den 1 april, 2014 Päivi Haapasaari (foto) och Annukka Lehikoinen, Helsingfors universitet; Maria Hänninen, Aalto universitetet
Nya strategier för att förebygga oljekatastrofer
I oktober 2012 förhindrade en alert operatör på VTS-centralen en olycka för det grekiska tankfartyget Lovina på östra Finska viken. En stor artikel om incidenten publicerades i Helsingin Sanomats månadsbilaga i oktober 2013. Incidenten var en påminnelse om riskerna med oljetransporter på Finska viken, ett av de livligast trafikerade havsområdena i världen.
Den ökande oljeproduktionen och -exporten i Ryssland har lett till att oljetransporterna nästan fyrdubblats sedan början av 2000-talet. År 2000 transporterades 44 miljoner ton olja och 2010 var man redan uppe i 158 miljoner ton. Enligt prognoser kan oljetransporterna stiga till rentav 200 miljoner ton de närmaste åren. Enligt flera forskare är en allvarlig oljeolycka på Finska viken bara en tidsfråga, och det är ett litet underverk att en sådan ännu inte inträffat. Finland har förberett sig på oljeskador genom att investera i bekämpningsmateriel, som effektivt kan samla upp olja som läckt ut i havet.
En effektiv oljebekämpning är dock beroende av rådande väderleksförhållanden, och inte ens i bra väder kan skador på den marina naturen helt förhindras. Därför är det minst lika viktigt att förhindra att olja hamnar i havet som att förbereda sig på oljebekämpning. Sjösäkerheten bygger på regler som på det stora hela är universella och som utvecklas utifrån lärdomarna av inträffade olyckor. Men i havsområden med livlig trafik och känslig natur såsom Finska viken räcker det inte med universella regler och att lära sig av misstag, utan hanteringen av säkerheten borde bygga på förebyggande åtgärder i lokala förhållanden. Detta förutsätter identifiering av riskfaktorer och bedömning av olika åtgärder för att minska riskerna.
I forskningsprojektet MIMIC, som avslutades nyligen, jämfördes tre nya riskhanteringsmetoders kostnadseffektivitet i förebyggandet av oljeolyckor på Finska viken. Dessa var en mer omfattande skyldighet att anlita lots, en ny navigeringstjänst för kommunikation mellan fartygen och kusten (Enhanced Navigation Support Information, ENSI) och fartyg med förbättrad krocksäkerhet. Kostnaderna för åtgärderna bedömdes i relation till hur mycket de skulle sänka de estimerade oljebekämpningskostnaderna, om olyckor inträffade enligt den prognostiserade graden. Enligt lagstiftningen gäller lotsskyldigheten med vissa undantag endast på fastställda lotsningsområden och fartyg vars storlek eller last kräver det.
Vi granskade en situation där användningen av lots skulle vara obligatoriskt på alla fartyg på hela Finska viken. Via ENSI-tjänsten får VTS-centralen ruttplanerna för fartyg som anländer till Finska viken. I gengäld får fartygen aktuell information om bland annat väderleks, is- och trafikförhållanden på den planerade rutten. Tjänsten har testats på finska tankfartyg. Att förbättra tankfartygens krocksäkerhet skulle minska oljeutsläppen vid olyckor. Krocksäkerheten har varit föremål för en hel del forskning, och flera förbättrade konstruktionslösningar har fått stöd av klassificeringsinstituten. Dessa har även tillämpats i några nybyggen. Resultaten av denna studie visade att ENSI-tjänsten var den kostnadseffektivaste metoden för sänkt risk för oljeolyckor bland de tre undersökta alternativen. Den minskar antalet oljeolyckor med 18–20 procent. I teorin skulle detta sänka de årliga oljebekämpningskostnaderna med tio procent om man utgår från det prognostiserade antalet olyckor. Besparingen skulle vara större än kostnaderna för idrifttagning och användning av ENSI-tjänsten.
Obligatorisk lots och en förbättrad krocksäkerhet skulle vara ännu effektivare riskhanteringsmetoder. Obligatorisk lots skulle minska risken för oljeolyckor på Finska viken med 33–35 procent och en förbättrad krocksäkerhet med 30–60 procent beroende på konstruktion. Dessa är emellertid relativt dyra alternativ, och därför klarade de sig inte i jämförelsen av kostnadseffektiviteten. I studien granskades miljöriskerna endast utifrån hur ofta olyckor skulle inträffa och hur mycket olja som skulle hamna i havet samt hur mycket det skulle kosta att samla oljan. En grundlig analys förutsätter att man även estimerar priset på miljöskadorna.
Marknadsvärdet på fiskeriet och turismen kan beräknas, men att sätta pris på användning av stränder för rekreation eller en utrotningshotad organisms existens är en mer krävande uppgift. Om en stor oljeolycka inträffar överstiger värdet på miljöskadorna sannolikt de totala kostnaderna för de nämnda riskhanteringsmetoderna flera år framöver. Det vore därför rentav motiverat att använda dessa metoder parallellt. Proaktiv riskhantering kräver en öppen diskussion om risker, en accepterad risknivå och konsensus om miljöns värde, behovet av att minska risken samt metoderna och kostnaderna för det.
Vårt projekt föreslår att ett riskhanteringsforum baserat på samarbete mellan internationella myndigheter, rederier, sjöfartsexperter och medborgare inrättas för Finska viken. Målet med dess verksamhet vore att komma med rekommendationer för att minska riskerna i växelverkan med en kalkylmässig riskanalys.