Skogsprojektet VALVE producerade en avrinningsområdesplan för Tilanjoki

Tilanjokis avrinningsområdesplan fungerar som pilotprojekt i John Nurminens Stiftelses och Forststyrelsens gemensamma skogsprojekt VALVE som syftar till att främja vattendragsvänligt skogsbruk på torvmarker och samtidigt minska näringsbelastningen som hamnar i Östersjön. Tilanjoki i Utajärvi hör till vattendragen i Naturaområdet kring Kiminge älv och dess vattenkvalitetstillstånd har hittills varit utmärkt. Floden rinner dock huvudsakligen genom tätt dikade torvmarker och skogsbruket i området är den största belastningen på floden.

Tilanjokis avrinningsområdesplan (på finska) blev klar i maj 2022.

Stort behov av planering på avrinningsområdesnivå

”Tilanjoki-området används för effektivt skogsbruk och det finns ett klart behov av vattenvårdsplanering på avrinningsområdesnivå”, berättar Aino Hyttinen, skogsrådgivare vid skogsvårdsföreningen Rokua-Paljakka och som utarbetat planen. “Skogsägarna deltog aktivt i utarbetandet av planen, från terrängbesök till finslipningen av den slutliga planen. På så sätt säkerställdes att alla tycker att slutresultatet är en genomförbar plan”, fortsätter Hyttinen.

I avrinningsområdesplanen observerade man att belastningen på vattendragen huvudsakligen var ett så kallat dikningstillskott, dvs. belastningen kommer från nedbrytningen av torv i gamla dikningsområden. Belastningen från framtida skogsbruksåtgärder beräknas särskilt komma från gödsling. Däremot finns det inga planer på omfattande iståndsättningsdikningar i området. Dessutom identifierades några erosionskänsliga mål i området.

“Det som gör planeringen av Tilanjokis avrinningsområde intressant är att området omfattar såväl statliga mångbruksskogar, skyddade torvmarker som privat mark. Med en planering som täcker hela avrinningsområdet och samarbetet med markägarna kan vattenskyddsåtgärderna sättas där de gör mest nytta”, berättar Anna Saarentaus, John Nurminens Stiftelsens projektchef för skogsprojektet VALVE.

Ett brett spektrum av åtgärder som minskar belastningen

Planen som nyligen blivit klar presenterar en palett av olika vattenskyddsåtgärder som ska genomföras på både statliga och privata skogsägares marker. Vattenskyddsåtgärderna planerades hejda den långsiktiga näringsbelastningen särskilt orsakad av dikningar.

De mest effektiva sätten att minska näringsbelastningen beräknades vara ytavrinningsfält och rördammar som bromsar upp vattenflödet i dikena. Man rekommenderar att effekten i de sedimenteringsbassänger som byggts i samband med tidigare dikningar ökas med träreningsverk, dvs. träbuntar som installeras i bassängerna. Belastningstopparna vid framtida skogsgödsling kan minskas genom att decentralisera genomförandet av gödslingen till flera år.

På längre sikt söker man vattenskyddsfördelar genom restaurering och vattenåterställning.

Förutom näringsbelastningen uppmärksammade planeringen de värdefulla livsmiljöerna i området. Man lokaliserade två översvämningsskogar som innehöll rikligt med murkna träd längs flodstranden. Skogarna kunde vara lämpliga objekt för miljöstöd och skulle därmed undantas från skogsbruk. Baserat på gamla flygfotografier identifierades också några gamla bäckfåror som skulle vara lämpliga att restaureras.

Från plan till genomförande

”Vi kommer att förhandla med markägarna om de åtgärder som ska vidtas så att målen för vattenskyddet passar ihop med ägarens övriga mål. Vattenskyddsåtgärderna i projektet medför inga kostnader för markägarna och eventuella förluster från försäljningen av virke kommer också att ersättas”, beskriver Anna Saarentaus nästa fas i projektet.

Forststyrelsen ansvarar för genomförandet av planen på statlig mark. “Vi kommer bland annat att återupprätta torvmarker med låg tillväxt och utnyttja dem som ytavrinningsfält genom att leda vatten från dikade områden till dem. Dessutom jämnas den eventuella belastningstoppen i skogsgödslingen som planerats för Tilanjoki-området ut genom att arbetet delas upp på flera år”, berättar Marjaana Ahokumpu, miljöspecialist vid Forststyrelsen.

Under sommaren inleds också övervakningen av vattenkvaliteten, vilket gör det möjligt att övervaka åtgärdernas inverkan på näringsbelastningen på Tilanjoki.

I fortsättningen kan den vattendragsvänliga skogsbruksmodellen på avrinningsområdesnivå som utvecklats i skogsprojektet VALVE utnyttjas även i andra torvskogsdominerade avrinningsområden. De största fördelarna är särskilt i Österbotten, Södra Lappland och Kajanaland, där torvmarksskogarna står för en stor del av skogsarealen.

Mer information:

Anna Saarentaus
Projektchef for skogsprojektet VALVE
John Nurminens Stiftelse
tfn 040 719 0208
anna.saarentaus(at)jnfoundation.fi

Skogsprojektet VALVE använder avrinningsområdesspecifik planering och samarbete mellan skogsägare för att hitta kostnadseffektiva belastningsminskande lösningar och praxis för vattenskyddet på torvmarker. Projektet genomförs av John Nurminens Stiftelse, Forststyrelsen och skogsägarna i Tilanjokis avrinningsområde. Projektet finansieras av John Nurminens Stiftelse, Forststyrelsen samt jord- och skogsbruksministeriet och miljöministeriet som en del av projektunderstöden för främjande av vattenhanteringen inom jord- och skogsbruket. Understödet administreras av NTM-centralen i Norra Österbotten.

John Nurminens Stiftelse – För att rädda Östersjön
Syftet med John Nurminens Stiftelse, som grundades 1992, är att rädda Östersjön och dess kulturarv för kommande generationer. Stiftelsens projekt förbättrar Östersjöns tillstånd genom att minska belastningen på havet, liksom miljöproblem såsom övergödning och naturförlust.  Stiftelsens uppdrag är också att vårda, levandegöra och förmedla berättelser och kulturarv med anknytning till havet. Arbetet styrs av resultat och effekter. Stiftelsens verksamhet finansieras huvudsakligen genom donationer och bidrag. www.johnnurmisensaatio.fi