Den här historien börjar en inte helt dyster eller stormig augustikväll då jag fick ett mejl som jag först trodde var skräppost. ”USA:s utrikesminister John Kerry inbjuder dig till Our Ocean-konferensen i Washington för att tala om ert framgångsrika arbete för att skydda Östersjön.” Jo, säkert, tänkte jag först, men läste ändå hela meddelandet och insåg snart att det trots allt inte var fråga om skräppost. Jag hade faktiskt blivit inbjuden att tala inför USA:s administration och en deltagarskara bestående av ledningen för storföretag, utrikes- och miljöministrar samt miljöskyddsfinansiärer om våra lösningar för skyddet av Östersjön.
Östersjön, vår lilla nordliga brackvattenbassäng, jämbördig med de stora världshaven! Och vår lilla finländska stiftelse som ska berätta för amerikanska företagsledare och miljöskyddsstiftelser tiotals gånger så stora som vi hur man bäst skyddar hav! Hurra!
Efter min inledande förvirring förstod jag hur det kom sig att jag fått inbjudan. Via vårt NutriTrade-projekt arrangerade vi i våras tillsammans med amerikanska ambassaden ett möte i Helsingfors mellan amerikanska experter inom näringsutsläppshandel och finländska aktörer inom utveckling av miljöpolitik. Under den intensiva vecka vi tillbringade tillsammans hade vi tydligen lyckats övertyga amerikanerna om att stiftelsens sätt att arbeta inom havsskyddet är ett globalt intressant exempel.
Our Ocean-konferensen avviker från sina europeiska motsvarigheter i det att den fokuserar på nyskapande, inspiration, lösningar och ledarskap på gräsrotsnivå, i motsats till EU-konferensernas högdragna och hierarkiska festtalsretorik. Det passar naturligtvis oss – Östersjöskyddets agila och lättrörliga första hjälpen-team i Böle – som hand i handske!
Jag funderade länge på vilka aspekter av vårt arbete jag vill föra fram under min fem minuter långa presentation – vi har ju under tio år gjort mycket som vore värt att dela och berätta om. Jag beslutade mig för att koncentrera mig på tre huvudbudskap. För det första, och för att citera vår stiftelses motto, är ingenting omöjligt: På bara tio år har den näringsbelastning som algerna utnyttjar kunnat reduceras med hela 85 % i Finska viken genom två effektiva åtgärder i Ryssland, det vill säga en effektivare rening av avloppsvattnet i St Petersburg och styrning av utsläppen från gödselfabriken vid floden Luga till ett reningssystem – och de positiva miljöeffekterna kan redan ses. För det andra är det viktigt inom miljöskyddsarbetet, precis som i affärsvärlden, att man presterar snygga siffror och målmedvetet fokuserar på att uppnå den största möjliga effekten för miljön och inte på oväsentliga detaljer eller festtal. Och för det tredje, även svåra miljöproblem som berör flera länder kan lösas, bara parterna i stället för att anklaga varandra inser problemets betydelse och lyckas ta fram en praktisk verksamhetsmodell och skapa en gemensam vision. Alla har vi en vilja och förmåga till ett gott, rentav heroiskt, miljöarbete, det tror jag.
Igår när jag reste till en tillställning i London fick jag konferensens slutliga program – och föll nästan av stolen. Bland talarna finns utöver värden, utrikesminister John Kerry, även självaste president Barack Obama och ett stort antal utrikesministrar, bland annat från Storbritannien och Norge, samt miljöministrar från olika håll i världen. Dessa deltagare gjorde emellertid inget intryck på mina döttrar, men när de fick höra att även prins Charles och Leonardo di Caprio kommer att stå på scenen, då fick även mamma lite respekt.
Jag är van vid att resa i arbetet eftersom vår stiftelse har arbetat med Östersjöskyddet redan i tio år i såväl Ryssland, Polen som Baltikum. Arbetsresorna involverar alltid mycket konkret arbete för att minska på näringsbelastningen från reningsverk, gödselbassänger och avstjälpningsplatser – och naturligtvis oändliga, utmanande förhandlingar för att hitta ovan nämnda gemensamma vision med olika parter. Med uppkavlade ärmar mitt bland föroreningarna, så att säga vid problemets ”källa”. Så kan man prosaiskt sammanfatta min vanliga arbetsdag.
Den här arbetsresan kommer att bli helt annorlunda. Efter tio års arbete får jag berätta en framgångshistoria för hela världen om hur vi i lilla Finland lyckades med det omöjliga: att under vår livstid få till stånd en positiv förändring i havets tillstånd. Tacket för det går till alla våra finländska bidragsgivare och samarbetspartner som under resans gång har möjliggjort vårt arbete på så många olika sätt!
Och vem vill ännu påstå att det inte finns innovativitet och samarbetsförmåga i vårt Finland? Den här målsparken fixade vår lilla nation minst lika elegant som Islands landslag i somras. Och därför kommer jag att vara alldeles extra stolt över mitt hemland när jag på fredag går upp på scenen för att tala om framgångshistorien Östersjön – bland stora världshav och statsöverhuvuden. Och hur det gick sedan, det får ni höra mer om efter fredag!
Marjukka Porvari håller sitt anförande vid konferensens paneldiskussion ”Stemming the Tide of Ocean Polllution” fredag 16.9. Läs mer om konferensen här http://ourocean2016.org/
