”Glasgröna och vita rullade vågorna in över sanden. O, att vara ett nyvaket Mumintroll och dansa i glasgröna vågor medan solen går upp! Natten var glömd och en ny lång junidag låg framför dem. Som tumlare körde de rakt genom vågorna och seglade på deras krön in mot stranden där Sniff lekte i grundvattnet. Snusmumriken flöt på rygg längre ut och tittade upp i himlen som var blå och genomskinlig.”
Trollkarlens hatt

När sommaren kommer får strandstenarna än en gång sitt grönskiftande skägg när de ettåriga trådalgerna som grönslick och tarmalger når full tillväxt.

Det händer och sker i havsvikarna: små fiskyngel växer till sig i vattenvegetationen och fångar små planktondjur som vattenloppor och hoppkräftor som sin första näring. Abborren kommer för att leka i de skyddade havsvikarna: rommen fäster sig som ett trådigt pärlband vid vattenväxter och fiskvasar – lekunderlag som människan har lagt ut i vattnet för att hjälpa abborren.

I blåstångszonen leker också Östersjöns egna sjöhästar, tångsnälla och mindre havsnål, som hör till nålfiskarnas släkte. Hannen bär romkornen i sitt hudveck på buken och tar hand om dem faderligt tills ynglen kläckts. Vanlig tångräka äter i grunt vatten i skydd av vegetationen, där det är lätt att få syn på den om man bara ger sig till tåls en liten stund och håller sig stilla.

Den släta havstulpanens fritt simmande naupiluslarver söker sig till lämpliga underlag för att fästa sig och fortsätta sitt liv på t.ex. bryggors, bojars, stenars och blåstångens ytor. Också blåstångssporerna söker lämpliga växtunderlag. Om det på bottnen eller på stenar och berg finns mycket löst material på grund av eutrofiering kan de inte fästa sig vid underlaget. Det å sin sida försvårar tillväxten och förnyelsen av blåstångsskogarna.

Under högsommarvärmen i juli utnyttjar blågrönalgerna för sin tillväxt fosfor som blivit kvar i havet från planktonalgernas vårblomning. I stilla väder bildar de stora flottor på havsytan. Blågrönalgerna får sin kvävenäring direkt från atmosfären, så deras tillväxt kan begränsas genom att minska mängden fosfor som hamnar i havet och som finns tillgängligt i vattnet.

Lär dig om organismerna i Östersjön

Bandtång är ett sjögräs vars släktingar växer på sandbankar i de stora haven. Sjögräsen har anpassat sig till havslivet – de är förutom algerna de enda växter som kan växa i saltvatten. Sjögräsängarnas unika landskap är ett hem för många slags invånare i Östersjön. Enligt de senaste undersökningarna är ängarna lika effektiva kolbindare som skogarna på land.

Tångsnälla och mindre havsnål är inhemska släktingar till sjöhästar. Tångsnällan har en genial skyddsfärg: det är svårt att upptäcka en tångsnälla som står på en äng bland vajande sjögräs. Hanen är blåstångskogarnas vårdande velourpappa. När honan lägger sina ägg, skyddar han dem genom att bära dem i sin yngelpåse. Ibland kan ynglen kila tillbaka in i påsen även efter att de kläckts om de hotas av fara.

Slät havstulpan är en främmande art som kommit till Östersjön med fartyg från Amerika för över hundra år sedan. Slät havstulpan är den äldsta av de skadliga främmande arterna i Östersjön. Havstulpanen fäster sig stadigt på sitt underlag, där den filtrerar smådjur från vattnet med sina fjäderliknande fötter som djuret sticker ut från skalet. När slät havstulpan förekommer i stora mängder tar djuret plats av Östersjöns ursprungliga organismer.

Vi räddar #VÅRTHAV tillsammans

Kom med i arbetet med att trygga Östersjöns framtid. När vi slår samman våra krafter har vi fortfarande möjlighet att rädda #VÅRTHAV.

Du kan delta i kampanjen genom att göra en donation www.vårthav.fi eller genom att dela information om Östersjön och dess tillstånd.