Sedan barndomen och genom släktbanden har Östersjön varit en viktig del av mitt liv. Mina föräldrar kom från Åbo skärgård, därifrån vi på 1950-talet flyttade till Helsingfors. Från Helsingfors åkte vi varje sommar till mina farföräldrar på Kimito.

I dag har mina seglatser med familjen blivit längre. Vi har seglat ända till Danmark, i allmänhet ner längs den baltiska kusten och upp längs den svenska kusten. Det har varit trevligt att se hur i synnerhet båthamnarna i västra Estland utvecklats under de senaste tjugo åren. I början måste till exempel bränslet ofta hämtas med taxi och släpvagn i kanistrar till hamnen. Det tog flera timmar att tanka hundratals liter för hand, ibland genom filter på tratten för att garantera bränslets renhet. I dag har nästan alla hamnar ändamålsenliga tankningsställen och tömningsanläggningar för septitankar. De årliga ”obligatoriska” resmålen omfattar vissa natur- och båthamnar på Åland som vi blivit särskilt fästa vid. Barnen och barnbarnen är ibland med någon vecka, men i allmänhet är det sambon och hundarna som tjänstgör som gast.

Med över 50 års erfarenhet av Östersjön är det helt klart att havet mår sämre i dag. Blåstången har försvunnit och stränderna gror igen. Visst fanns det blåalger redan på 1960-talet, men i betydligt mindre skala. Även fisket är en del av båtlivet, och jag minns med saknad de gångna årens fångster som bara ”håvades” in från sjön. I dag är fångsterna små, och det är allt svårare att till exempel få normalstor flundra.

Åren 2000–2004 var jag också kommodor för det Sibbobaserade navigationssällskapet Karinkiertäjät, och under denna tid blev det förbjudet i Finland att tömma septitankar i havet. Åtgärden minskade för sin del eutrofieringen av Östersjön, och jag kan med glädje konstatera att småbåtsägarna på detta sätt drog sitt strå till stacken. Medlemmarna i de flesta båtföreningar betalar medlemsavgift till Håll Skärgården Ren rf. Med medlemsavgifterna finansierar man bland annat Sälle-tjänster i hela Finlands kust- och insjöområden. Dessa tjänster omfattar avfallshantering, torrdass och flytande sugtömningsanläggningar.

Det är fint att jobba på ett företag som tar ansvar för Östersjön. Jag vill här citera bergsrådet Maarit Toivanen-Koivisto, styrelseordförande för Onninen: ”Partnerskapet med John Nurminens Stiftelse är ett naturligt sätt för oss att ta ansvar för Östersjön. Förutom i Finland har Onninen verksamhetsställen i många andra Östersjöländer. Till exempel i Baltikum, Polen och Ryssland är det mycket viktigt att vidta åtgärder för att minska fosforutsläppen. Vi är glada över att vi förutom ekonomiskt stöd även kan synliggöra John Nurminens Stiftelses viktiga arbete i våra egna kanaler och för våra intressenter.”